Börja om från början i Medusas land...

Ateljé Jerry Linder
www.MilkRiverUniversity.se

www.AkterKastellet.jerrylinder.se



Hildemar och Willhelm två blinda bröder...kom till Nådhammar med sin mor anno 1858. De köpte upp gårdarna på västra sidan om Långsjön och skapade Mejerigårdarna AB i Vårdinge. När tågen kom 1861 och stannade vid Gamla Stationen kunde man lasta mjölk till huvudstaden dör man köpte tomten mellan Torsgatan och Dalagatan där man hade stall för 250 hästar som man körde ut mjölk till barnfamiljer med. Snart kunde man exportera mjölkprodukter till världens Barn.

Jag köpte två fina tjurkalvar från Nådhammar och lät veterinären i trosa kastrera dem.
Egentligen skulle jag bara ha en oxe som jag kunde köra, men det var synd att låta honom
vara ensam, därför blev det två. Här har jag varit ute och tränat kalven för körning; det gick
förvånansvärt bra fastän han bara är några månader gammal.
Tyvärr hände saker i mitt liv som gjorde att jag inte kunde ha dem kvar.
En sommar på Gruvstugan hos Kåre blev det i alla fall.



 

Min tanke var att starta upp en 4H-gård någonstans, men inte genom att ha hästar som lockbete, nej en oxe som man kunde rida var det som intresserade mig; och köra förstås. Problemet var bara den att jag inte hade egen mark, men det hade jag inte heller i Brunnsäng då jag kom dit med en häst; ettåriga nordsvensken Rudolf som blev grunden till Stall Bergtorp i Tälje Skog och Ungdoms regi. Idag har den föreningen fått EU-bidrag så att 600 skolelever ska kunna vara där, några i taget, och hjälpa till med djuren. Men jag är den jag är, och har inte gett upp ännu, jag är 70-åringen som började steppa när jag fick en pacemaker som hjälper hjärtat att slå sina stipulerade slag.  Hur jag skall gå tillväga vet jag inte idag, men jag vet att jag kommer att deklarera för enskild firma denna gång och densamma skall heta Skog och Ungdom 2.0 ...

Nästa drag är redan gjort. Cykla har jag gjort sedan 7-årsåldern och när jag blev 16 år fick jag lära mig att röja sikter mellan höga ber i vår kommun, ja även i Rönninge och Uttran. Jag fick arbete på Lantmäteriet som hantlangare och när jag var 27 hade jag eget mätlag på kommunens Stadsingenjörskontor och mätte triangelpunkter som ligger på höga punkter, oftast på toppen av de högsta bergen, sådana som Storkullen i Järna och Fruängsberget i Hölö. I Nykvarn har vi ett berg som heter Bystaberget, där finns också en triangelpunkt. Ja hela ytan är försedd med sådana punkter som är själva stommen i de gmla kartorna; idag har vi punkterna uppe i himlen, som sateliter vilka sänder elektromagnetiska vågor till instrument som kan tala om var någonstans man står i det stora rikstäckande systemet.

Nu är jag pensionär och disponerar min tid så där, och det betyder att mina tankar ständigt går tillbaka till tider som flytt. Men...jag råkar vara extremt intresserad av ettor och nollor och så kan jag fabulera och drömma mig in i framtiden.

Närmast ser jag en fortsättning på min Kort-Roman, den som jag gett namnet:
The Bikers in MiddleMilkDominion, där Torsten och Melle just har kommit hem från Västafrika.

Bikers Café Bellevue...

Ateljé Jerry Linder
www. MilkRiverUniversity.se

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


The Bikers på Café Bellevue på Torekällberget i Södertälje Stad...

Ett berest sällskap uppsöker ett fint gammalt inneställe från staden Södertälje, ja före 1971 var Södertälje en stad rent juridiskt, numera är det en kommun som från början var tänkt som en mycket stor kommun, en storkommun med Trosa, Vagnhärad och Torsåkers församling, samt Gnesta och Daga kommuner.
Det var därför man lät lantmäteristyrelsen rekognosera ett stort triangelnät som täckte över hela detta område. Ja egentligen ännu större ty anslutningspunkterna låg långt utanför. I söder utanför Askö och i väster i Flens kommun. I norr anslöt man nätet vid Kalkudden i Mariefred och slutligen i öster i en gammal känd punkt på Rönningeåsen där jag var med och byggde vinkelmätningstorn som var 15 meter högt. Det var 1959 på hösten och jag var just fyllda 16 år.

Förlåt att jag blandar in mig själv i allt detta, men det har varit mitt liv se... för att travestera Monica Zetterlund i filmen Söderkåkar... nu till The Bikers...safari in i de djupa skogarna i Sörmland...
som ju råkar vara Flodområde 63, det sjösystem i Sörmland som mynnar ut i Trosa Hamn...

Sackes förslag att gå till Café Bellevue blev allmänt gillat, och man parkerade sina cyklar på parkeringen i backen upp mot Värdshuset, gick in mellan de gamla huset och travade uppför trappan och in i lokalen.

- Damerna först, sa Nicke, och förde sin dam förbi de skinnklädda killarna; nu ska vi se vad man har att bjuda på. Ska vi ha något matigt eller bara kaffe. Du Sigge ska väl ha mjölk som vanligt, du som har en morfar som är född i mjölkaffären i Konsumhuset mitt emot Gulagårn. Alla skrattar...

Det är sant att han brukade säga så, men om sanningen ska fram kunde han säga att han var född i ladugården på Glibotorp där han hängde över farbror Axelsson då denne mjölkade sin favoritko, Bojan, som levererade den fetaste mjölken, den man fick mest betalt för. En gång stod morfar Arne och hans syster Linnea, samma namn som deras mor, och gapade när bonden vek upp en spene och skickade en varm stråle rakt upp i deras ansikten, sådant glömmer man inte.

Nåväl, vi fortsätter beställningen.

- Jag tror jag tar en Cola och en biscui för en gång skull, sa Sigge, är ni nöjda då...och ett glas mjölk för balansens skull.

När alla beställt och satt sig ner kom snacket igång igen.

- Då vi var vid Sturehov skulle du säga något som verkade så hemligt, vad var det för något?

Det var Svempa, han som egentligen stulit den här stunden för familjen, och kanske rent av hade större förståelse för forntiden, om man säger så.

- Det verkade som om det var något som trängde på, menade någon annan.

- Inte då, sa Sigge, men för mig är det något alldeles särskilt.

- Låt höra så sa Melle, sitt inte där och tryck, du kan få ont i skallen.

- Ok då, skyll er själva då...så började Sigge berätta:

En morgon vaknade jag och hade haft en ruskig dröm...han tog upp näsduken och torkade sig i pannan som han plägade göra då han blev rörd eller lite nervös...jag drömde att jag satt under en hög morotsgran och såg mina förfäder en efter en klättra upp mot toppen.

- Det var väl inte så farligt, sa Kirsti, som också ville göra sig hörd.

- Nej inte farligt, men ruskigt om man tänker lite djupare än man vanligen gör i vardagslag. Snart såg jag att det var två strömmar av människor, ja män var det, som klättrade. En ström upp och en ström ner, och ...

- Och vadå, sa Melle, vad väntar du på?

- Jag, hmm, jag kan inte fatta så gamla de var då de kom ner...kom ner är inte rätta ordet, de rasade ner de sista metrarna. När de äntligen kom på fötter igen var de lysande benrangel som vandrade i en cirkel runt mig om utstötte hemska vrål och sedan en efter en sjönk ner under Stora Granen...

- Det var väl inte så farligt sa Nicke och tittade på Kirsti, eller hur, mardrömmar har man lite till mans.

- Ja, jo så är det, sa Sigge, men det var något särskilt med detta skådespel just där, där vi satt och fikade i lugn och ro på Sturehovs slott...bara därför att det kanske var mina, just mina släktingar som dansade och tjöt så som jag aldrig hört förut...det är nämligen så att just där växte min morfars farfar upp. Där kanske han klättrade i Stora Granen när han var liten, där hans föräldrar arbetade i ladugården, där han mockade i ladugården och hon gick under den vita piskan, som Ivar LO Johansson berättat om, som hans föräldrar gjorde för att ge överskott till Greven.

Min morfars fafar var 16 år då han tjänade dräng på ett torp som hette Sillvikstorp och det torpet har uppstått som en av flyglarna till Slottet där vi satt. då kanske ni förstår att jag var lite känslomässigt rörd när vi var där. Det sägs att han gjorde min morfars farmor på smällen första gången de låg med varandra, och sedan kom den ena ungen efter den andra till morfars farmor, som hette Klara, skickade iväg gubben därför att han inte kunde försörja dem. Han fick inget jobb. Det här var i början på seklet och om sanningen skall fram så var det en svår tid, liksom nu, att få en anställning.

Han som var son till Statare hade kanske svårt att hålla käften, och sådana män blev svartlistade, och somliga for till Amerika, likasom Joe Hill, om ni hör talas om honom.

Ja, så kom första världskriget, och i slutet på det, jag tror det var 1917 samlades folk på torgen och ropade efter potatis. I hela Europa var det likadant, endast folk på landsbyggden hade mat åt sina ungar. Tänk på det då vi åker vidare in i de djupa skogarna. Ibland skingrar sig träden och vackra böljande landskap visar sig. Där finns jorden som är vår livsförsäkring...

- Nå, nu får du ge dig, vi hänger inte med, vart ska vi åka nu, det börjar bli lite varmt under pansaret, skulle vara skönt med ett dopp...

- Förlåt, sa Kristi, vart tog han vägen, han som Klara skickade iväg, vet man det, och vad hette han.

- Sigge gav henne en öm blick, äntligen någon som verkligen var intresserad. Jo han hette Linder, som jag sagt förut, men det var ett taget namn och ingen vet varför han tog just det namnet. Ett är då säkert att han dog i Göteborg som elektriker på en båt. Man hade sprutat mot ohyra och så gick han och lade sig där i hytten fastän det inte var vädrat där.

Hans äldsta son fick ett ciggaretteetui efter sin far där det stod sonens namn och datum, men tyvärr för sent, men tanken var god...är du nöjd Kirsti, nu är det bäst att vi hänger med de andra ner till bikarna...mot badet... ska vi säga vid Kamratstugan vid Tveta Kyrka, sjön heter Måsnaren.

http://FridolinPinYin.blogspot.com  / Måsnaren...    

Schamanen...Del 14 Ingvar&Jag...

Ateljé Jerry Linder
www.AkterKastellet.jerrylinder.se

Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


Ingvar och jag samtalade i 30 år om i princip samma sak...

Vi fann varandra en sommareftermiddag när jag åkte till Lilla Ritorp där jag hade mina hästar och han hade sin bostad.

Ingvar kom ut och hälsade och snart var vi inne på hans specialitet, den elektromagnetiska rörelsen i fysiken. Hästarna gick nära och betade så lugnt och fint och vi hamnade längre och längre in i vetenskapens mysterier.

Einstein hade sagt, och Nils Bohr också, och så var det den där svartkroppsstrålningen som han som myntade kvantteorin levererade. Varför kunde ingen förstå den graf som Plank ritade upp, och varför fick Plank ändå Nobelpriset i fysik.

Strålar från en stjärna, vågor, förlängs och går fortare från blått till rött enligt dopplerprincipen, sa Ingvar. Han hade räknat om från frekvenser till vågor och han måste ut och pröva sina vingar.
Men... ingen ville förstå, bara jag som frågade varför...?

Varför blir det vågor över huvud taget, och varför går vågorna fortare och fortare när Einstein påstått att hastigheten är konstant...

Konstant och konstant, min chef på Stadsingenjörskontoret klargjorde tydligt att ljuset alls inte rörde sig med konstant hastighet genom olika material. Genom glas går vågorna impulser saktare än i luft, och de går ännu saktare genom ännu tätare material. Javisst ja, ljusets hastighet är 300 000 km/s i vakuum.

Finns det vakuum? Vänta får du se...

Ingvar menade att ljus från en stjärna rör sig i vågor och att dessa vågor förlorar energi på dess väg genom rymden. På så sätt blir rörelsens frekvens lägre och våglängderna längre, och de förändras på ett konstant sätt som ränta på ränta; alltså med 6.626 x 10 upphöjt till -34 enheter/s.

Men... om frekvensen minskar och ljuset går från blått mot rött och längre vågrörelser måste det väl vara något som gör motstånd, och således måste det finnas något där som står i vägen; vad är det.

Den sista frågan levererade jag själv, och får själv stå för publikens burop, vad är det som är i vägen, och vad är det som får mig att tveka...motståndet...

Einstein och Marx resonerade sig fram till vissa bilder hur det förhåller sig. Varför skulle inte jag våga mig på en gissning, jag tror jag gör det:

När Ingvar predikade om sin vågförlängning som slår sönder den gängse vetenskapens gissning att himlakropparna far med en rasande fart bort ifrån varandra, Big Bang, fick han ingen med sig av dem som borde vara intresserade att lyssna på en idog amatör som studerat fysik i många år. Det var bara det att han fått en ahaupplevelse som var alldeles för enkel, och som helt stred mot vad de ledande fysikerna basunerade ut. Endast döden hejdade honom att gå vidare, och nu sitter jag fast i hans tänkande som bas för ytterligare påhitt av en amatör. Egentligen är det poesi, men ack så verklighetslik. Min alter ego ser allt i Kristinas trädgård, och han heter MoffaFridolin.

När ljuset rör sig genom ett tomrum som inte är något tomrum utan snarare något som man förr kallade etern, förloras energi på grund av kollision med andra strålar. Man kan se hur vattenvågor går rakt igenom varandra utan att tillsynes förlora kraft, men det vore ologiskt att tro att det är så att vågorna inte påverkar varandra, ett litet svinn borde det bli.

Detsamma gäller nog elektromagnetiska vågor, och i så fall kommer vågor från olika himlakroppar att bromsa varandra, och det är just därför rörelsen förändrar sin form när den rör sig från källan åt alla håll.

Det betyder att det finns en eter som man sade förr, och som de som sysslar med radiotelegrafi säger.
Vakuum är bara något som vi kan drömma om, eller vi kan säga att vakuum är fyllt med eter...

När jag förr var ute och cyklade märkte jag av fartvinden som bromsade mig, och när jag tog körkort fick jag lära mig att bromssträckan ökade med kvadraten på hastigheten (jag tror det var den potensen). Det betyder att rörelsen från källan bromsas upp mera vid höga frekvenser, eller skall vi säga tvärt om. Vi kan se den magnetiska rörelsen som en spiral som spirar genom rymden liksom ett grässtrå spirar upp genom jorden i Kristinas trädgård.

Spiralen är hoptryckt i början men blir mer och mer utdragen, på samma sätt som en istapp som hänger ner från takfoten.

Men hur kunde Ingvar säga att hastigheten ökar?

Ja om vi säger så här, brukade min arbetskamrat på Stadsingenjörskontoret säga:
Om vi lägger in rörelsen i ett koordinatsystem och låter amplituden vara vertikal och tiden vara horisontell så får vi att vågornas projektion förflyttar sig utefter den horisontella axeln, men... att fortplantningen egentligen sker i vågens egen sträckning där den drar fram med konstant hastighet enligt Einstein.


Min chef på kontoret, Nils Hedlund, skrev om Einsteins formel,
energin = massan x ljushastigheten i kvadrat på följande sätt:

Energin = massan x accelerationen x vägen.

Ljushastigheten = vägen/tiden x vägen/tiden = (vägen x vägen) delat med tiden i kvadrat.

Accelerationen = vägen delat med tiden i kvadrat.

Jag kan inte se vad det har med ovanstående att göra men vill ändå presentera hans tankar om Einsteins berömda formel där massa och energi är samma sak. Vi ser ju i Kristinas trädgård hur energin från solen förenar sig med mineraler i bladen och skapar frövippor i rabarbern. Först en knopp när marken tinat och kan leda mineraler från jorden, lösta i vatten. I knoppen ser vi redan ämnen för det som skall bli frövippor, sedan kommer stora blad och små vippor. En stjälk växer sig hög och med jämna mellanrum bryter det fram mindre blad med större frövippa tills endast ett litet blad och en stor frövippa når toppen där bara en eller ett par stora frövippor står fulla av livgivande frön. Stor massa i botten och lättare men värdefullare massa i toppen. Det är som Rudolf Steiners eterkropp och astralkropp.

För att fortsätta med Ingvars elektromagnetiska rörelse som är klar i så måtto att våglängden ökar med tiden och därmed även hastigheten. Om vi tänker oss att vågens projektion på den horisontella axeln är det vi mäter för varje sekund så blir den verkliga rörelsen längre än projektionen på axeln, och på så sätt kommer denna att öka när spiralen blir spetsig och axeln och rörelsen närmar sig varandra. Kan ske har jag krånglat till det här, det är faktiskt inget som jag vågar huvudet för, men å andra sidan är det något som inte lämnar mitt arma huvud.

Vi ser strålen som en linje, men i verkligheten har den en rörelseform där den far fram i konstant hastighet, det enistein benämner C. Men när strålen rör sig i t.ex. glas bryts den  och förlorar lite fart.

Att Ingvars bekantskap har påverkat mig på det grövsta är klart som korvspad, och visst är det högst sannolikt att himlakropparna inte rusar från varandra i en kuslig fart. En sådan tanke kan förändra världen, och det är just det vi ser nu på vårt klot. Vi har haft en känsla av att det inte finns någon gräns för vår rovdrift av jorden och nu börjar hon göra motstånd. Detsamma gäller människors rovdrift på människor. Ungdomar i länder som styrs av diktatorer kan idag kontakta varande och gå ut på torgen, och 1917, under brinnande krig gick folken ut på torget och ropade efter potatis...

Elektromagnetismen är något som dagens ungdomar vet vad det är, och därför kommer vår syn på världen att ändras vilket vi vill eller ej... det kan tänkas att allt i grunden består av elektromagnetisk
energi med mer eller mindre frekvens eller våglängd. Einstein säger att våglängden gånger frekvensen är lika med hastigheten 300 000 km per sekund, alltså C...

Schamanen...Del 13 Storfräsaren...

Ateljé Jerry Linder
Storfräsaren

AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


Himlakropparna fjärmar sig inte, rödförskjutningen kan tolkas enligt Ingvar Åstrand; sant?                    Elektromagnetism... brev till en storfräsare...         

Hej!
Har legat vaken hela natten och tänkt på onomapoetiska ord...
Ljudhärmande elektromagnetiska fysikaliska krafter i etern, vad gör de med mig?
Ok, inte hela natten, men fy tusan vad en fräsande svarvare kan ställa till med
i min arma skalle.
Har jag tagit upp det där med elektromagnitism förut. Har du hört talas om Ingvar&Jag?
Det är vi som gör världsrevolution, vill du vara med... med ditt fräsa (fffrrrr) (öppet ääää) (sss) (kort a som i ja) ...
Annars kör jag med en annan trio: Moffa, Kamrern och Fridolin...Fridolin som kan prata med bönder på bönders vis och med lärde män på latin.

Ingvar och jag gjorde ett experiment med ljud. Jag stod med en tuta på Bergaholmsvägen och han mätte frekvenser eller våglängder på olika avstånd. Sedan hittade han ett program på nätet så att han kunde räkna ut hur våglängderna förändrades vid olika avstånd.
Inte för att jag förstod det hela men jag förstår vartåt han ville styra det.

Vågorna blir längre allt som de rör sig bort från en utgångspunkt.
Varför blir de längre, och varför sa Ingvar att de rör sig fortare i pilens riktning. Pilens riktning ja, hur rör sig vågen egentligen. Kanske är det så
att den rör sig med konstant hastighet som Einstein har sagt, alltså: 300 000 km/s, ungefär, ty det finns, måste finnas något som bromsar.

När vi mätte med laserljus mellan höga berg eller mellan berg och vattentorn eller kyrkor i Södertäljes triangelnät (1971), då måste vi läsa av
lufttryck och temperatur och korrigera längderna. Man mätte vid triangelpunkterna, men både lufttryck och temperatur kunde naturligtvis vara
avvikande under sträckans gång. Men alla fel utjämnades till slut så att spänningarna blev så små som möjligt i hela nätet.
Nåväl, nu är vi nära ordet fräsa.

Nu är inte jag någon storfräsare på just fräsning, men... så mycket vet jag att det handlar om att ett verktyg påverkar ett ämne på ett särskilt sätt.
Eftersom du ganska snart kunde svarva efter att ha fräst i 14 år, är det ett snarligt beteende att svarva. Det gäller att känna till materialet och dess
beteende när man sätter ann ett stål. Det krävs ett visst tryck för att få loss en viss massa ur ämnet, som vi kan kalla för spån som i sin tur är spill. Stålet måste vara vasst för att skära jämnt, och är det inte väl slipat kan det inte bli en jämn rörelse. Skulle man skärskåda processen fick man se att det finns vibrationer
med i leken, liksom tungan vibrerar (frrrr) då man uttalar ordet fräs. Går det lätt, som då stålet är skärpt, blir det mera ett väsande ljud (sss).

Nu måste jag göra ett avbrott:

Jag får osökt en känsla av att det här stycket som jag åstadkommit på något sätt liknar Marx sätt att analysera arbetet i sitt verk Kapitalet. Han lägger
ner mycket arbete på att förklara mervärdet. Arbetaren måste få betalt för det arbete som ökar varans värde.

Nu fortsätter vi ännu en liten stund:

Ingvar tragglade med de stora (professorer i fysik) men de gick bara att nå en gång, sedan stängde de av. Alla var emot Ingvar som kom med något nytt
och revolutionerande inom fysiken och elektromagnetismen. Endast tre blev kvar vid mästaren, Moffa, Kamrern och Fridolin.
Vad vi ser här är att det finns ett motstånd på minsta och högsta nivå, precis som då man fräser eller svarvar ett ämne. Skjuter man in stålet för snabbt
blir motståndet stort. Bär man sig bryskt åt kan man fördärva stål och ämne totalt. Därför måste man ha is i magen och ta det försiktig och smyga
in sina tankar och idéer i människornas medvetande, precis som man gör med stålet i en svarv.

Ingvars idé är att den elektromagnetiska rörelsen, säg ljuset, rör sig från en stjärna med en stor utgångskraft, det vill säga, hög frekvens med blå färg, och
landar i mitt öga med lägre frekvens och längre vågor. Frekvens är 1/tiden, och hastigheten C är frekvensen gånger våglängden.

Precis som ämnet i svarven tappar en viss mängd stål för vart varv, så menar Ingvar att rörelsen tappar en mängd energi som sprids i kosmos. Och det är ett
kvantum som är precis det Plank kom fram till med sitt svartkroppsexperiment. En mycket liten del, 6.626 x 10 upphöjt till -34 enheter/s, men avstånden är långa och därför blir resultatet en dopplereffekt där blått går mot rött.

Man kan höra ljuset på dess färd från frrrr mot ssssss.

Som sagt var, om stålet skuts in för hastigt kan hela proceduren stanna fortare än man anat och allt blir pannkaka och man kan väl säga att mitt inköp
av en svarv var på tok för hastigt genomförd. Det var ju inte jag som skulle ha svarven, men det var jag som trodde att pojken ville ha den, eftersom han
hade sagt att han önskade sig en svarv. Men herre Gud, en svarv kan vara så mycket, skrot t.ex.....

Förlåt mig att jag skrivit så mycket om fräsa och svarva, men så är det. Vill bara påminna om det fenomen, elektromagnetsikt, som vi båda upplevde på
AkterKastellet härom dan. Det fräste till och det kom ett ljud som en pisksnärt, och ett ljusfenomen var där också, vad kan man tänka om det...

Hej då, det var Ingvars teori i stort, sedan har jag min, förlåt Moffas påbyggnad, därav Ingvar&Jag... Det får bli en annan gång för säkerhets skull.
Hur mycket stål tål du?

Schamanen... Del 12 Jorden en gemensamhetsanläggning

Ateljé Jerry Linder
Filosofen

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


Snurra min jord låt mig...

Men vet du vad, jag har insett att även månen snurrar,
annars skulle den inte kunna hålla sitt ansikte mot mig hela tiden.

Jag har genom matematiken insett att den logaritmiska spiralen
är så mystisk som någon rörelse kan vara.

Och låser jag in två motsatta spiraler i en cirkel, blir resultatet en kinesisk
sanning, ett tecken med yin och yang i bästa taoistiska stil.

En rörelse som makterna lyfter upp med en grekisk bokstav; Fi på den växande sidan,
och kramar ihop, 0.618033989, på den andra. Fi är det obestämda talet 1.618033989.......i evighet.

Kvadrera Fi och du får 1+Fi, där decimalerna för evigt är 618033989.... vad betyder det?

Jag äger ett stycke jord som gränsar till MilkRiver i landet MilkRiverValley i MiddleMilkdominion.
Där har vi (Moffa & Co) en flotte som flyter på vattnet. Den är kommen från Nådhammar men hamnade här hos oss vid AkterKastellet där MoffasMultiMediaSmedja finns i Korpberget där vår Optimistbåt rände in då "Rumpnissarna" var små. Flotten som de vaskade ren från fågelskit är nu bebodd, och sedan länge växer där både al och björk, samt tall och gran.

Nu vet vi hur magman som nått vattenytan och stelnat blev en grön oas, där nakna invånare dansade
i månens sken, och hur Inka-folket som offrade den egna stammen, blev rotlösa och dog.

Flotten är fäst vid vinklad björk som med en tross ger spelrum för en pendel där träden ständigt gnager och förgör varann; snart är flotten bara täckt med fågelträck igen. Men idén om ett universitet vid AkterKastellet lever ännu: alltså www.MilkRiverUniversity.se .

Arlas Källa (Nådhammar) är slutmålet för en pilgrimsfärd som börjar i S:ta Klara Kyrka, och slutar med MoffaFridolinsMellanMjölkSafari vid Fotografiska Museet. Sant eller falskt, vad spelar det för roll, det är närmast fråga om tid. Endast schamanen kan sia om en sådan vandring i tiden...
och här är min resa slut för denna gång vid ett inlägg gjort för länge sedan...

... http://MoffaFridolinsSagolikaStory.blogspot.com / juni 2012 Moffa & Co från början...

Schamanen... Del 11 Samfälligheten

Ateljé Jerry Linder
Styrelseledamoten

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


Långsjön är en lång sjö, så där en mil ...

På den västra sidan låg Nådhammar och Hjortsberga, samt Balsberga och Sund, då är vi inne i Lillsjön som ju är en del av Långsjön. På andra sidan låg Hjortsberga och Hjortsberga och Hjortsberga ända till den lilla viken vid Ulriksdal där förlängningen av Nådhammar- och Hjortsbergagränsen går upp mellan Vreta och Hjortsberga. Då är vi framme vid Oxsundet som gav namn till Oxsundsvik där en liten torpstuga låg en bit uppe i backen, på västra sidan.

1917 avsöndrades en massa småbruk från Hjortsberga och då blev strandlinjen delad i ett antal delar som kom att adresseras Hjortsberga egnahem. Det var på västra sidan: Sågartorpet, Irsta och Ängen, och på östra sidan Udden, Gruvstugan, Långsjödal som bestod av tre delar. En liten del ligger uppe på skogen strax nedanför Stegsjön, en inäga. Söderut, backe upp och backe ner ligger Ulriksdal där det fanns en torpstuga och en åkerlapp som nu är en granåker som gallrats en gång. Man satte granplantor där 1962, liksom på Felängen som ligger mitt emellan Ulriksdal och Långsjödal.

1891 undertecknade markägare runt sjön ett kontrakt som gav sökanden Hildemar Lidholm rätt att sänka sjön vid pass en meter. Man kan lätt se att sjön haft en annan strandlinje är nu, särskilt väl vid Urvik. Det var så på den tiden att det var ont om mat till de stora barnkullarna som växte upp då, och därför sänkte man sjöar i Stockholms län för att få mera odlingsbar mark och bete till djuren.
80% av sjöarna sänktes, ja hela Flodområde 63 sänktes vid den här tiden. Landskapet måste ha sett helt annorlunda då. Granplanteringen vid Ulriksdal skulle stå under vatten om man höjde vttenytan igen. Men på många håll i landet har man gjort så för att ge en bra miljö för fågellivet och för att ge vatten som är förorenat av gödningsmedel tillfälle att nära vattenväxter istället.

1883 införlivade Lidholm Hjortsberga till Nådhammar och till slut basade han över de stora gårdarna mot Mölnbo. Mejerigårdarna AB ägde då Kvarnen, Hjortsberga, Balsberga och Långbro, samt Fagernäs som ägs av AntiCimex idag. Mejerigårdarna var med och lade grunden till det som skulle bli Arla. Förste vd var Hildemars måg, Fredrik Benzinger, en duktig mejerist som Hildemar fann i England dit man levererat en tid, annars härstammade han från Tyskland.

Det var järnvägens utbyggnad som gjorde det möjligt att transportera all mjölk till huvudstaden, ja inte bara dit, man exporterade snart till hela världen, till Världens Barn.

Så såg det ut då Knut Agust Andersson och hans fru upplät mark på Ulriksdal på sjöns östra sida, helt nära gränsen mot Hölö socken. Huset som stått där uppe på kanten med utsikt mot sjön i väster och mot ladan och åkern åt öster var för länge sedan borta, bara några få grundstenar finns kvar idag.
Den ena stugan efter den andra har tillkommit och 1972 bildades en vägförening som även innefattade regler för hur man skulle ordna för trivsel inom området.

1986 tillkom ytterligare en förening när området avstyckades så att den som ville äga sin tomt fick köpa, vilket de flesta gjorde. Det betyder att man egentligen har två föreningar, men ett årsmöte och en kassa. Jag vill inte gå in på hur det här fungerar, men hitintills har det gått ganska bra.

En samfällighetsförening har att värna om vissa gemensamma anläggningar. Hos oss på Ulriksdal har vi en gemensam gräsyta som skall klippas flera gånger per sommar. Varje vår gör man upp en klippningslista och så hoppas man att alla följer den. Vi har även tillgång till Ladan, en del av den gamla ekonomibyggnaden som fanns där en gång. Med jämna mellanrum har man förbättrat den och det går nu alldeles utmärkt att hålla årsmötet där inne om vädret inte tillåter oss att sitta ute.
Några gånger på året brukar det vara någon träff där och en sladd är dragen från närmaste hus.

En brygga ingår i samfälligheten, men den börjar bli gammal och dålig nu, de flesta vill byta ut den mot en ny, eventuellt en flytbrygga. Men det är inte så lätt att komma överens om tagen, och de nya inom området kände inte till hur vår gemensamhetsförening fungerar, men nu har vi haft ett möte där vi gjort klart hur slipstenen skall dras. De som redan har en brygga skall naturligtvis inte vara med på den nya, och båtplats vid bryggan skall vara länkad till fastighet. Endast den som har fastighet inom området och alltså är medlem i föreningen skall ha tillgång till båtplats. Bryggplatsen betalar man till föreningen. Skulle någon utomstående vilja köpa båtplats går pengarna till föreningen som skall äga bryggan. Styrelsen fattar beslut i frågan.

När det gäller vägunderhållet fattar styrelsen beslut intill vissa kostnader, det är smidigast så, och detsamma gäller då bryggan och uthyrning av tom båtplats. Varje år lämnar styrelsen en verksamhetsberättelse, och mötet ger styrelsen ansvarsfrihet eller inte, och så väljer medlemmarna en ny styrelse för den nya verksamhetsåret. Ungefär så har det gått till genom åren, men nu har man valt bort ett höstmöte som alltid varit protokollfört. Det är så att vi går ut på vägen två gånger om året. En gång när vi haft årsmöte, och en gång på hösten då vi haft höstmöte.
Jag tror det kommer att visa sig att demokratin inom området kommer att kräva två möten som protokollförs, men jag kan ha fel. Det är en fördel att hålla vissa frågor så öppna som möjligt för att förhindra att det blir oenighet  bland medlemmarna. Det är därför en samfällighet ska ha fasta regler som följer demokratiska normer...

Schamanen... Del 10 Mölnbo stomnät

Ateljé Living Room
Månskensbonden

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539 


En gång i tiden fanns det bara en kvarn vid bäcken från Lillsjön. Det var på 1200-talet har man sagt.
Mölnbo har fått sitt namn därav. Det var inte många som bodde runt kvarnen då, och allt som barnen växte upp och ville ha eget, måste man komma sams om hur tegarna skulle vara utformade. Ofta var det någon, den äldste, som bestämde hur man skulle fördela arbetet och när det blev allt för komplicerat att hålla reda på var och ens ägor, var man tvungen att markera gränserna med rör och rösen. Man ställde stenar så att de syntes i terrängen, och i skogen placerade man en hjärtsten med andra stenar runt omkring. När man kunde tillverka jernrör använde man sådana för att markera fastighetsgränser.

Omkring 1900 åkte många unga svenskar till Amerika och andra länder för att klara livhanken. Då fick man den idén att skapa en ny sorts fastighet, småbruk, där en familj kunde låna pengar till det belopp som det stora bolaget, egnahemsbolaget krävde för att lämna ut papper på köp av detsamma.
Man kallade förättningen för avsöndring och gjorde den så enkel som möjligt. En enkel karta och träpålar till att markera gränspunkterna var allt som behövdes för att göra förrättningen giltig.

Vanligtvis användes järnrör och dessa mättes in från linjer i kartan. Snart nog anlades polygonnät med markerade punkter, ofta i berg eller sten, men gick inte det måste man anlägga rör i gjutning.

Ett sådant nät fanns i Mölnbo samhälle när jag kom dit första gången, 1965, men jag vet inte när det anlades. Många punkter var naturligtvis borta, men ett visst antal kunde användas på nytt och nymätas i samband med det nya polygonnätet som vi anlade 1975 - 76, då vi planerade för en flygfotografering av två kartor:  1:400 och 1:1000. Vita skärmar sattes ut på förut bestämda avstånd från varandra, och dessa mättes in från de nya polygonpunkterna. Vid flygfotograferingen syns skärmarna tydligt, och de negativ som man får vid framkallningen placeras i en stor sterioapparat, två i taget så att man kan få en modell i vilken man kan mäta höjder genom att placera ett märke på det objekt man skall mäta in. De gränspunkter som vi hittade mätte vi naturligtvis in och på så sätt kunde de markeras på den nya kartan. Andra gränspunkter digitaliserades.

För att få höjdkurvor och andra höjdangivelser på kartan gick vi ut ifrån Riksfixar. Dessa låg förr utefter järnvägen med ca 2 km avstånd.

1900 gjordes en rikstäckande avvägning med utgångspunkt vid Riddarholmskyrkan. Den fixen låg på 4 meter över medelvattenståndet i Östersjön. Man gick från punkt till punkt i polygoner, det vill säga, man utgick från en punkt och kom tillbaka till samma punkt från ett annat håll.

När vi anlade det lokala fixnätet i Mölnbo gick vi ut från rikets punkter med höjdangivelse från 1900 års system, och från det lokala nätet som vi anlade höjdbestämde vi alla nya polygonpunkter.

Skillnaden mellan 1900 års system och det system som Lantmäteriverket skapade år 1970 visade sig vara 36,8 mm då vi tog med ca 20 punkter i jämförelsen. Det var punkter från norr till söder och från öster till väster över Södertälje kommun. I stort sätt kan man säga att höjdskillnaden beror på landhöjningen som vanligen betecknas som 50 cm på hundra år här i Stockholmstrakten. Norrut är
landhöjningen större, och mest i Sundsvallstrakten.

Södertälje stads lokala höjdnät skiljer sig nästan 4 meter från Rikets höjdnät. Det beror på att man valde att utgå från det system som man använde då man byggde slussarna som reglerar vattnet i Mälaren. Man utgick från slussen i Stockholm och avvägde till slusströskeln i Södertälje, och slusströskeln ligger ca 4 meter under vattenytan, som är den nivå som riksnätet utgår från.

Anledningen till att man valde en utgångshöjd som ligger under vattenytan är den att byggnaderna i staden inte skulle få negativa höjder.

Tillbaka till Mölnbo:

Hela det nya systemet som vi skapade 1975 - 76 utgick således från ett antal triangelpunkter som ligger runt Mölnbo. Det var en punkt uppe på TV-tornet och en punkt som ligger på berget nedanför Gamla Vattentornet i Gnesta. Själva punkten ligger på berget men uppe på kupolen finns ett märke som är inmätt och beräknad i det stora systemet. Punkten där nere är sedan inmätt excentriskt från kupolen. Vi snickrade ihop ett golv där uppe och lyfte bort vimpeln som alltid stått där, och under den finns ett rör. När vi sedan satte dit vimpeln igen kom den att sitta lite snett, och hade förmodligen alltid gjort det, men jag kunde inte släppa tanken på att den en dag skulle rasa ner. Men...den sitter där än, alltsedan 1971.

Ytterligare en triangelpunkt som vi anslöt på var Igelsjön som ligger ovanför skjutbanan vid AK-vägen mellan Järna och Mölnbo. Ännu en punkt behövde vi ha att ansluta det nya nätet till, därför gjorde vi en punkt norr om 57:an en bit utanför Mölnbo samhälle på väg mot Järna. Den punkten låg så till att vi måste sätta upp vår 12-metersmast för att kunna mäta från Rösjön, en andra ordningens punkt som ligger på berget nära sjön Röstjön. Från dessa triangelpunkter utgick vi med ett glest polygonnät som de nya täta nätet anslöts till.

Vi ser här hur man hela tiden växlar ner, samtidigt som noggrannheten minskar. Andra ordningens
triangelnät var förr anslutet till ett första ordningens nät där avståndet var ca tre mil.

Första ordningen: 30 km.
Andra ordningen: 10 km.
Tredje ordningen: 7 km.
Storpolygonnätet: 1 km.
Detaljpolygonnätet: 200 - 300 meter.
Fixar 1900: 2 km.
Fixar 1970: 1 km.
Lokala fixar: 500 meter.

Idag mäter kontorets mätningsingenjörer med GPS-instrument och använder bara i undantagsfall det gamla lokala nätet. Vill man vara riktigt noga, för att få nya punkter att stämma överens med de befintliga gör man en differensmätning, och då kan man komma ner på cm-noggrannhet.
Jag har aldrig mätt med den nya tekniken, och känner inte till hur metoden är.

I Vårdinge fanns det sju säterier. Ett säteri är en gård som kan hålla en ryttare till landets försvar.
Vårdinge ligger lagom långt från huvudstaden så att ägaren till godset kan fara fram och tillbaka inom en begränsad tid. Dessutom är marken sådan att den kan brukas rationellt. Det finns en remsa med bördig jord från Nådhammar/Edeby förbi Vårdinge kyrka upp mot Kläckeskulla i norr.

Socken kommer av det tyska ordet sochen, vilket betyder söka. De som bodde i samma socken sökte sig till samma kyrka. Det var kyrkan som organisation som hade ansvaret för sina medborgare, men succesivt tog den borgerliga organsiationen över medborgarnas välfärd och nu är det en kommunal angelägenhet.

Vårdinge kyrka låg väl till för alla människor som bodde och arbetade på dessa gods. Innan jordbruket mekaniserades måste driften hållas igång med en massa arbetsfolk och då låg kyrkan centralt. Därför byggdes den första skolan just intill Kyrkan, men så skapade man några skolor till i socknen. En vid Helgesta och en vid Sjunda.

Så kom tågen och maskinerna; ångmaskinen och råoljemotorn. Tyngdpunkten flyttades då till området runt stationen. Det var 1961 som tågen gick en bit bortom Gnesta. Nästföljande år kom man vidare till Hallsberg och sedan till Göteborg. 1962 kunde man sålunda resa från Västerhavet till Östersjön. Då började två bröder rumstera om i Vårdinge. Hildemar och Wilhelm Lidholms mor hade köpt Nådhammar, och när hon dog tog Hildemar över Nådhammar och började lägga grunden till en världsomfattande verksamhet där.

1883 köpte man Hjortsberga och snart hade man Fagernäs, Långbro och Balsberga. Hildemar var
verkställande direktör för Mejerigårdarna AB.

De gårdar som var säterier var skattebefriade, och därför fanns det ingen anledning för staten att kosta på någon karta över dem; därför kan det vara svårt att finna kartor långt tillbaka i tiden. I Länsstyrelsens arkiv finns det några få kartor, bland annat över Långbro Gård på den tiden då bygdens starke man, Per Sahlström, var rättare på Långbro.

När vårt lag mätte för flygfotografering 1976 fanns det en karta över Mölnbo som Lantmäteriet gjort.
Den var i skala 1:2000, ett vanligt format på kartor som Lantmäteriet gjorde i samhällena runt Södertälje. Den kartan som nu ritades var i skala 1:400 över tätbebyggelsen och 1:1000 i och utanför samhället...

Vid den här tiden hade jag själv snickrat ihop ett hus i två våningar, byggt hagar och skaffat får och getter. Getterna var killingar då vi hämtade dem i Hälsingland, alla utom Greta och Brunette som vi köpte från Edesta. Greta skulle vara dräktig, och bukstinn var hon minsann, men inte kom där några killingar. Vetrenären konstaterade att hon var skendräktig. så bar det iväg till bocken i Edesta och den här gången kom Fantomen. Länstidningen kom och plåtade när min dotter höll Fantomen i famnen.
Svärfars oxe var stallad hos oss tillsammans med första hästen, Brasse, som vi hyrde över vintern 1994. Oxen hette Eske och jorunalisten Ankarstrand fotograferade Eske och mig då vi gillrat på honom ett oxok och vid detta satt linor vid en svängel, och i svängeln en plog. Bilden kom sedan i tidningen, liksom min dotter och Fantomen.

Det är mycket man måste lära sig då man ska bo på landet, tur för mig att jag sprungit i vägen på Glibotorps Gård då jag var liten.... I 15 år bodde jag längst ute i Vårdinge, sedan flyyade jag tillbaka till Södertälje med en häst, Rudolf, en ettårig hingst som kastrerades nere hos Carapi, i fårhagen vid Ragnhildsborg...